Europaparlamentets och Rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 (vattendirektivet) syftar till att uppnå ett långsiktigt och hållbart utnyttjande av vattenresurserna. Målet är att alla vatten skall uppnå minst ekologisk och kemisk god status 2015 (senast 2027). Direktivet har införts i svensk lag främst genom 5 kap. Miljöbalken och förordning (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön. Ansvaret för vattenförvaltningen ligger på Vattenmyndigheterna som samlar information och gör en bedömning av vattnets ekologiska och kemiska status.
De vattenförekomster som har en direkt koppling till Ätran nedre fiskevårdsområde är Ätran (Mynningen – Vinån), Ätran (Vinån – Lilla Å) och Ätran (Lilla Å – Högvadsån). Med hänsyn till att flera biflöden har stor betydelse såväl som lek- och uppväxtområde för lax och öring som för Ätrans vattenkvalitet presenteras en sammanfattning av statusbedömningen i tabellen
Bedömningen av ekologisk status görs utifrån biologiska, kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorer. De biologiska kvalitets-faktorerna för vattendrag är ”Påväxt-kiselalger”, ”Bottenfauna” och ”Fisk”. De fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorerna är ”Närings-ämnen”, ”Försurning” och ”Särskilda förorenande ämnen”. De hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna är ”Konnektivitet”, ”Hydrologisk regim” och ”Morfologiskt tillstånd”. Kvalitets-faktorerna har underkategorier och bedöms i enlighet med särskilda parametrar eller index.
Kemisk status bestäms genom att mäta mängden av bestämda förorenande ämnen i en ytvattenförekomst. I direktivet är gränsvärden för 45 prioriterade fastslagna, och som används av vattenmyndigheten när den klassificerar och bestämmer kvalitetskrav för kemisk ytvattenstatus.
Klassificeringsskalan indelas i ”God status” respektive ”Uppnår ej god status”. Om mätningar visar att halten av ett ämne överskrider sin miljökvalitetsnorm, får vattenförekomsten ”Uppnår ej god status” och åtgärder måste genomföras för att nå god kemisk status.
Utsläpp av kvicksilver (Hg) och bromerade difenyletrar (PBDE) har under lång tid skett i både Sverige och utomlands vilket lett till långväga luftburen spridning och storskalig atmosfärisk deposition. Gränsvärdet för dessa överskrids därför i alla Sveriges undersökta ytvattenförekomster (sjöar, vattendrag och kustvatten) varför samtliga vattenförekomster klassas till ”Uppnår ej god status”. Inga förändringar kan förväntas inom en snar framtid, vilket medför att bedömningen av kemisk status görs både med och utan hänsyn till Hg och PBDE.
